BLOGG

18.06.2019

VAFÖR HOPPAR FOLK AV?

Av Ingrid Biese

Jag tänkte ta tillfälle i akt och berätta lite om min forskning i min första Proffs blogg. Jag forskar i ett fenomen som går under rubriken ”opting out”. Det är en engelsk term som helt enkelt betyder att välja bort. Som term är den kanske inte helt optimal, för det låter lite som ”dropping out”, men det är inte det det är frågan om. Det är frågan om att hoppa av ett visst sätt att göra karriär.

 

Jag har forskat i det här under många år och jag har intervjuat både män och kvinnor som hoppat av framgångsrika karriärer i företagsvärlden i Europa och USA för att jobba och leva på andra villkor. Och konstigt nog, trots att skillnaden mellan en välfärdsstat som Finland t.ex. och USA är rätt stor på många sätt, är deras berättelser alla ganska lika.

 

Frågan är, varför hoppar människor som är på väg till toppen, eller redan på toppen av sin karriär, av? Varför väljer de bort något som de har jobbat så hårt för att uppnå?

 

Det finns många förutfattade meningar om det här. T.ex. det att de saknar ambition eller helt enkelt inte har det som krävs. Men det stämmer inte.

 

De som jag har intervjuat har alla varit ambitiösa och ingen av dem planerade att hoppa av. Det är klart att faktorerna som påverkar män och kvinnor är lite olika p.g.a. olika sociala könsnormer och förväntningar, men i det stora hela var orsakerna varför de hoppade av och tankarna om hur de ville jobba i stället ganska lika.

 

De följde alla en liknande process. Innan de hoppade av upplevde de en känsla av att inte ha kontroll och de hade svårt att skapa en koherent narrativ om sina liv (detta är enligt psykologerna viktigt att kunna göra för välmående). Många var jättestressade, en del kände sig desillusionerade, men ingen av dem planerade att säga upp sig. Inte förrän de upplevde en kris av något slag som gav dem en a-ha upplevelse – en insikt om att så här kan och vill jag inte fortsätta. Det var då de började fundera på vad som är viktigt för dem och vad de är och inte är villiga att ge upp.

 

Lösningarna de skapade och valde varierade, men oberoende av vad de valde att göra, var det två saker kom fram extra starkt. Den en var relationer; de skapade lösningar där de hade mera tid för människorna omkring dem. Den andra var kontroll; de skapade lösningar där de hade mera kontroll över när, var och hur de jobbade. Och det här betydde inte nödvändigtvis att de jobbade mindre – utan bara det att de kunde styra det bättre.

 

“Och det här betydde inte nödvändigtvis att de jobbade mindre – utan bara det att de kunde styra det bättre.”

Så vad gör jag med den här informationen? I forskningen vet vi egentligen ganska mycket om varför människor kan tänka sig att vilja lämna en organisation. Vi vet mycket om stress, om jäktig arbetstakt och om okonstruktiva arbetsmiljöer. Det vi däremot inte vet så mycket om är hur vi ska utveckla organisationskulturer och arbetssätt så att de ska fungera också i framtiden. Min forskning om ’opting out’ ger en vink om just det.