BLOGG

22.8.2019

UPPLEVELSEN AV FÖRÄNDRING

Av Ingrid Biese

Jag är mitt i en stor förändring, precis nu. Jag håller på och startar en verksamhet – något som jag drömt och visionerat om i månader, eller snarare år. Jag förverkligar min dröm så man kan lugnt säga att detta i allra högsta grad är en positiv förändring. Trots det är jag helt slut fysiskt, mentalt och emotionellt. Jag känner mig trött av att allt känns så spännande. Jag känner mig trött av allt flyttande och släpande av möbler och böcker och åter böcker (en forskare åker tydligen ingenstans utan minst tre hyllmeter). Jag känner mig trött av allt jag hela tiden kommer på att jag ännu måste göra. Och jag känner mig helt slut av att hela tiden göra saker för första gången. Jag måste lära mig att göra en massa saker som jag tidigare knappt tänkt på och jag befinner mig konstant utanför min så kallade comfort zone. Jag vaknar på natten och undrar om jag är galen, men på dagen vet jag att detta är rätt sak för mig. Det är ju min dröm trots allt.

 

Det här med förändring är aldrig lätt. För mig är det själv-valt och positivt och ändå kämpar jag. Men alla lever vi med förändring hela tiden.

 

Vem som helst som genomgått en stor förändring vet hur tungt det kan vara. Man påverkas på många plan. Man upplever osäkerhet och det skakar om ens självbild. Mitt i allt annat måste man jobba med sin identitet, man måste revidera det man vet om sig själv, den man vet att man är. Ofta kan det upplevas som att kastas ut i intet. Man vet var man varit, men ganska lite om vart man är på väg, för det har man inte ännu erfarit.

“Ofta kan det upplevas som att kastas ut i intet. Man vet var man varit, men ganska lite om vart man är på väg, för det har man inte ännu erfarit.”

Det här är orsaken varför de flesta inte hoppar av sina karriärer trots att så många drömmer om det. Jag vet att de gör det, för många får en alldeles speciell blick när jag pratar om min forskning, och en del säger rakt ut att de önskar att de också kunde göra så – hoppa av. Det känns så osäkert och så omöjligt, att alla de som jag har intervjuat som hoppat av – både män och kvinnor – har upplevt en kris av något slag som gett dem en a-ha upplevelse. Som fått dem att se att de inte kan fortsätta på det sätt de dittills gjort.

 

Och förändringen har i sista hand genomgående upplevts som positiv. Men ändå har den inte varit lätt. Kort efter beslutet att hoppa, upplevde de åter en kris. Den här gången var det en identitetskris för, som sagt, förändring kräver mycket jobb och mycket energi.

 

Det här tänker man inte alltid på när man genomför förändringar i organisationsvärlden, att vi alla behöver få jobba med förändringen och jobba med oss själva för att klara den på bästa sätt.

 

Det är just upplevelsen av förändring som jag ska prata om på inkommande Proffsträff. Jag hoppas att vi ses där!