BLOGG

05.06.2019

SAMTAL PÅ OCH UNDER YTAN

Av Bo-Magnus Salenius

Nu har jag strax varit med om nästan 3 veckor av långa workshops där jag fått träffa ett åttiotal nya människor. Fast nu handlar det ju inte om att vi lärt känna varandra på riktigt. Det skulle ju betyda att man vet något mer om varandra än det som syns och hörs på ytan om språk, nationalitet, om olika resonemang om ledarskap och situationen i företaget.  På ytan kan vi i jobbet ju faktiskt låta väldigt lika. Nästan oberoende av bransch låter det som om de flesta har liknande utmaningar och erfarenheter av arbete, kommunikation och mänskligt och omänskligt beteende på arbetsplatsen.

Därför är det alltid lika tankeväckande med de några samtal man hinner med på småtimmarna efter dagens diskussioner. Det är samtal som visar på att var och en av har en helt unik livsstig av pågående, övervunna svårigheter och utmaningar och andra erfarenheter i livet utöver vardagen på jobbet. Nästan varje gång gör jag samma reflektion. Jag blir imponerad av hur människan jag talar med hinner och orkar med att sköta ett ansvarsfullt jobb utöver allt “liv”. Inte sällan får man även höra berättelser om hur samtalspartnern ensam med familjen övervunnit sjukdomar och kriser man tycker kunde fått vem som helst att gå på knä.

 

Coachkollegan och arbetslivsforskaren Ingrid Biese har konstaterat att vi behöver lära känna varandra bättre på arbetsplatsen för att få ett arbetsliv där vi mår bättre. Det skulle utan tvivel medföra en större förståelse och uppskattning av förmågor och insikter vi har att tillgå hos kollegerna. En större kunskap om varandra skulle säkert också medföra en mänskligare och mer respektfull dialog. Det låter klokt och samtidigt är det en fråga om hur nära sina livsberättelser man som medarbetare kan, vill eller ska låta en kollega komma?

 

En annan fråga jag hör många ställa är hur man skall gå tillväga om man vill lära känna sina kolleger bättre? I dagsläget hörs svaret ofta bli att det gäller att “ställa mer frågor” om  och till varandra. Jag tror det svaret är för enkelt och är inte fullt realistiskt åtminstone i den nordiska arbetskulturen. Men jag har inget bättre förslag.