BLOGG

8.7.2019

MULTITASKING: ETT NÖDVÄNDIGT ONT?

Av Ingrid Biese

När jag skriver det här sitter jag på terrassen utanför vårt gamla torp på en ö i Nystads skärgård. Solen lyser och det rasslar i asplöven på andra sidan ängen. Svalorna låter upprörda, katten är säkert någonstans i närheten. Jag har semester.

Det bästa med att tillbringa semestern här ute på torpet är att inte ha bråttom någonstans och att inte behöva bry sig om hur mycket klockan är. Jag kan slösa med tiden hur mycket jag vill. Och när jag slösar med tiden upplever jag att jag har hur mycket tid som helst.

 

Tiden är ett intressant koncept som man funderar en hel del på inom sociologin. Tiden går, det är ett faktum, men samtidigt är också hur vi ser på tid socialt konstruerat. Vi tänker ofta att tiden är linjär. Vi räknar upp minuter, timmar, dagar, veckor, månader och år som på en tidsaxel. Men egentligen går inte tiden i en rak linje, kanske mera som i en vågrörelse? Ibland går den långsammare och ibland fortare beroende på var man är och vad man håller på med. Och det kan vara olika för olika människor. Tiden kan gå jättefort för mig samtidigt som den kan krypa fram för dig, och vice versa.

“Sedan så är det faktiskt också så att när vi göra många saker på en gång upplever vi att vi har mindre tid.”

Tiden är också cyklisk. Vi kan ta oss fram och tillbaka i tiden genom våra minnen och upplevelser (och våra tekniska lösningar; tack vare dem kan vi också vara på många olika ställa under en och samma tid). Och saker är återkommande – våra liv är inte linjära de heller. Sådant som vi upplevt och prioriterat förr kan bli viktigt på nytt, medan annat faller i bakgrunden. Kanske vi satsar på karriären, men sedan behöver fokusera mera på familjen eller hälsan under en period, för att sedan vilja satsa på karriären på nytt. Sådant vi lämnat bakom oss kan göra sig påmint och sådan som vi tror att vi borde prioritera kan blekna bort.

 

Sedan är det faktiskt också så att när vi gör många saker på en gång upplever vi att vi har mindre tid. Det har forskningen visat. När vi multitaskar och måste fördela vår uppmärksamhet på många saker samtidigt, blir vi jäktade och vi upplever att tiden bara rinner iväg (och om man är som jag, upplever man också att man gör alla sakerna lite sämre). Men om man fokuserar på en sak i gången, känns det mindre stressigt, och man känner också att man har mera tid. Den tar liksom inte genast slut.

 

Men multitasking är något vi alla håller på med, som vi alla förväntas hålla på med hela tiden. Är det bara ett nödvändigt ont, eller kunde vi kanske bygga upp vår vardag och hur vi jobbar på ett annat (bättre?) sätt?