BLOGG

15.08.2019
Annika Häggblom

LYXA TILL DET

Den senaste tiden har jag funderat en del på två saker, eller behov, som båda är mycket enkla och mänskliga, men som på senaste tiden börjat kännas alltmer som en lyxvara. Saker som jag tror att de flesta (om inte alla) människor önskar sig och som vi bevisligen mår bra av, men som av olika skäl blivit bristvara och undantag.

 Motvilligt måste jag upprepa det som alla dagens skribenter, konsulter och förståsigpåare redan sagt på alla tänkbara sätt – vi är idag mer uppkopplade än någonsin förr. Aldrig har det varit så lätt att kommunicera, nå ut till någon på andra sidan jorden och med hjälp av tekniska lösningar bli allt mer snabb och effektiv. Det finns många fördelar med all denna effektivitet, men också några fallgropar, som jag tycker vi borde tala mer om. Följden av denna utveckling är att tid, vila och ineffektivitet har blivit den ultimata lyxvaran. Det vi vet att vi skulle må bra av men hemskt sällan unnar oss själva.

Vad innebär då det här i vardagen? Jag ser att det leder till ett antal utmaningar både i arbetslivet och i det privata. För fastän chattar, slackkanaler, skype och sociala medier gör livet lättare och jobbet smidigare, är det något som inte klaffar. Vi människor är gjorda för att umgås socialt och djupare band skapas först när vi fysiskt träffas och kan använda alla våra sinnen för att kommunicera med varandra. Vi behöver fysiska möten för att det är så våra stenåldershjärnor är funtade.

“Följden av denna utveckling är att tid, vila och ineffektivitet har blivit den ultimata lyxvaran. Det vi vet att vi skulle må bra av men hemskt sällan unnar oss själva.”

Forskning påvisar gång på gång att vi är mer kreativa, mer empatiska och mer demokratiska när vi möts öga mot öga. Jag menar inte att teknologi skulle vara dåligt eller skadligt, men jag ser samtidigt att det finns en stor, alltför sällan omtalad aspekt om hur anpassade vi som människor är till att kommunicera enbart via skärmar. Vad innebär detta för alla de team och arbetsgrupper som dagligen jobbar tillsammans enbart virtuellt? Hur inverkar avsaknaden av fysiska möten kvaliteten av det jobb vi gör, etiken i de beslut vi fattar och välmåendet på arbetsplatsen?

Den andra lyxvaran jag nämnde var vila. Vi vet alla att det är viktigt med vila och ”work life balance”. Men till och med vila har blivit något man ska prestera. Man ska vila tillräckligt och på rätt sätt. Man ska gå på yoga, mäta kvaliteten av sin sömn med hjälp av appar och skapa den perfekta kvällsrutinen. Och man ska ha dåligt samvete om man inte når upp till kraven på att vila på rätt sätt.

Det säger sig självt att vila inte är något vi kan prestera. Det är snarare motsatsen till en prestation. Vila är konsten att inte göra någonting produktivt eller mätbart. Att för ett ögonblick helt släppa alla krav och tro på att man ändå duger och är tillräcklig. Vi har alla rätt till vila och det finns inget rätt eller fel sätt att vila.

I höst vill jag lyxa till min vardag. För mig betyder lyx att jag kommer att tillägna lite mera tid på fysiska möten med andra människor och lite mera tid för stunder av fullkomlig ineffektivitet och vila. Jag vet att det är ganska dyrt och lite överdådigt, men jag tänker unna mig själv detta. Gör det du med! Jag tror att vi alla är mycket mer mänskliga än vad vi vill medge.

***

P.S. På tal om fysiska möten – du har väl koll på Proffsträffen i Sigtuna i september? Nu är det dags att anmäla sig till träffen. Jag tror det kommer att göra oss alla gott att få träffas på riktigt, utbyta tankar och skapa nya band.